Att jobba som ledarskribent på en
nyhetsbyrå och ha en sådan här blogg, där jag länkar till mina
webbpublicerade ledare, är inte alltid så upplyftande. Jag skriver
normalt sex ledare i veckan, som skickas ut till 30-talet tidningar
som väljer om och i så fall hur de vill använda mina texter,

De enda ledare jag kan och får länka
till i bloggen är de som webbpubliceras, i signerat skick.

Eftersom numera bara tre av SNB:s
kundtidningar (sedan Nya WermlandsTidningen införde betalvägg)
publicerar mina ledare i åtkombart, signerat skick, innebär det att
bara en del av mina texter går att länka på bloggen. Ofta är det
inte ens de texter jag själv är mest nöjd med. Med denna dystra
inställning kom jag tillbaka till jobbet efter sommarsemestern, och
struntade i att uppdatera bloggen.

Men de senaste dagarna har jag fått
mejl och telefonsamtal från människor som undrar vad som hände med
bloggen, som efterfrågar uppdateringar och länkar till mina ledare.
Det är sådant som gör journalister i allmänhet, och
ledarskribenter i synnerhet, överlyckliga. Vi skriver ju för att
bli lästa!

Därför kommer här en lista med mina
webbpublicerade, signerade ledare från de senaste två veckorna. Jag
ska försöka att uppdatera framöver, och jag ska också försöka
att samla ihop “best of” från den period då jag inte
uppdaterade bloggen.

Kanske borde jag också börja skriva
kommentarer om de ledare jag är särskilt nöjd med men inte kan
länka till eftersom de aldrig webbpubliceras i signerad form? Som
den om varför RFSU är olämpliga att sköta skolans undervisning i
sex- och samlevnad, eller den om varför Socialdemokraterna har rätt
när de föreslår obligatorisk mönstring? Mejla mig gärna dina
synpunkter på marika.formgren[snabel-a]gmail.com

Mina senaste, webbpublicerade,
signerade texter (färskast först):

• Inför valet av ny ärkebiskop
skrev jag om hur toleransens intolerans tycks ha kopplat greppet om
Svenska kyrkan. I Gotlands Allehanda:
“Toleransens intolerans i kyrkan”

• När vanligt folk får sänkt skatt
blir socialdemokraterna arga, och Ekot vet inte riktigt vad de ska ta
sig till. Men faktum är att Fredrik Reinfeldt och sjuksköterskan
får lika mycket i jobbskatteavdrag. I NorrbottensKuriren:
“Desperat skattekritik”


Miljöpartiets bidrag till motionsfloden visar att partiet inte är
så vetenskapligt som ryktet gör gällande. Däremot präglas
MP-motionerna av normkritik, utopisk socialism och förmynderi.
I VästerviksTidningen:
“Normkritik och lyckopolitik i grön motionsflod”

• Jag läste rapporten om mätningen
av vuxnas färdigheter, PIAAC, och konstaterade att skillnaden mellan
utrikes- och inrikesfödda är skrämmande stor. Gotlands Allehanda med flera publicerade:
“Klyftor bakom
goda resultat”

• Efter partiledardebatten i Agenda
konstaterade jag i Gotlands Allehanda att det var:
“Hårda tacklingar i Agenda”

• Det har kommit flera rapporter på
kort tid om att Sverige är världens bästa land att åldras i. Hur
går det ihop med pensionärsorganisationernas klagomål över att
pensionerna inte omfattas av jobbskatteavdraget och att bromsen
slagit till i pensionssystemet? Det försöker jag reda ut i bland annat
VästerviksTidningen:
“Välfärd ersätter inte relationer”

• Jag tittade igenom oppositionens
skuggbudgetar, och fastnade framförallt på Miljöpartiets. Dels för
att MP är det enda parti som vi med säkerhet vet kommer att ingå i
en eventuell S-regering efter en rödgrön valseger 2014. Dels för
att det finns besvärande många borgerliga människor som faktiskt
gillar Miljöpartiet. Dels för att MP är det minst granskade
partiet i Sverige (här är förklaringen). Dels för att MP:s
skuggbudget, som jag skriver i ledaren, “framstår som ett
normkritiskt seminarium”. I VästerviksTidningen:
“MP är grisen i säcken”

• Johan Lundberg var mycket
intressant redan som chefredaktör för tidskriften Axess, och när
han nu skriver en bok (“Ljusets fiender”, utgiven av
Timbro) där han kan breda ut sina tankar blir resultatet magnifikt.
Jag hade förmånen att intervjua Lundberg. Resultatet
publicerades i Gotlands Allehanda:
“Det självständiga, kritiska tänkandet har försvunnit”

• Kristdemokraterna och Centerpartiet
har två saker gemensamt, bortsett från att de ingår i samma
regering: Båda riskerar att åka ur riksdagen vid nästa val, och
båda höll stormöten i Karlstad i slutet av september. Detta fick
mig att jämföra de två partierna ideologiskt, och fundera över
vilket av dem som ligger risigast till inför nästa val. I Gotlands Allehanda:
“KD
och C ‒ små men olika”

• Allt fler unga män lämnar Sverige
för att jihadkriga i fjärran länder. Fenomenet aktualiserades i
samband med terrordådet i Nairobi, Kenya. Hur läget ser ut, och vad
Sverige möjligen kan göra för att stävja utvecklingen, skrev jag
om i bland annat VästerviksTidningen:
“Svenska jihadister på export”