OECD-rapporten om att Sverige är det land där den relativa fattigdomen ökat mest (eller med andra ord: inkomstspridningen har ökat mest) väckte naturligtvis stor harm i den jämlikhetssträvande vänstern.

Men hur är det med oss på högersidan? Ser vi någon gräns där inkomstspridningen blir för stor, ser vi några negativa konsekvenser av en (alltför) stor inkomstspridning? Det funderar jag över i en ledare i Norrbottens Kuriren:

Rikedom kräver ansvar